ACAP – eller hur man dödar sin publik
Senaste dagarna har frågan om ACAP stormat bland de bloggar jag följer. ACAP är inget annat än ett påhitt från “den gamla världen”. ACAP står för tillbakagång och ignorans.
Undrar om Stampen tänka på det när de med buller och bång slog sig för bröstet och sa att de går med i ACAP.
Enligt organisationen själva så är ACAP’s syfte är att hindra sökmotorer att indexera artiklar och innehåll. Men är det inte lite väl svart och vitt att formulera sig så? Har de helt missat att de flesta som använder internet använder sökmotorer som en del av sitt surfande?
Jag kan helt och hållet hålla med om att sidor som publicerar artiklar i sin helhet, på en egen webbplats, där webbplatsägaren tjänar pengar via annonser ska förhindras. Det är trots allt att profitera på någon annans prestation, vilket jag inte tycker är okej i en värld där det finns så mycket information, så mycket öppenhet och där man kan skapa mervärde för besökare på annat sätt.
Men, att skapa en organisation med ett manifest som strider mot allt vad vi har idag, det låter inte bra…
Man undrar dessutom om anhängarna av ACAP jobbar aktivt med webbanalys? Tar man bort alla trafikkällor som inte är direkt, jag vad har man för internet då? Stampen och alla andra mediawebbplatser borde vara tacksamma för varenda jävla länk som har en schysst rubrik.
Skulle jag vara ansvarig för en tidnings webbplats skulle jag tvinga alla att länka till mina artiklar. Jag skulle slå mig för bröstet när varenda artikel hade en inlänk. Jag skulle sätta upp lappar i fikarummet typ; “200 234 inlänkar, AND COUNTING!”.
Skippa ACAP. Anställ några ungdommar och sätt fart på era webbplatser istället…
