Skeptisk till Spotify

Det är tider för bokslut! Blondinbella gör i princip ingen vinst, artisterna på Spotify får noll, skivbolagen har blivit investerare och fildelarna är fortfarande det onda.

Det är omvälvande tider.

Låt mig börja med att säga att Spotify som tjänst är helt fantastisk! Den har i grunden revolutionerat musiklyssnandet för många. Som affärsmodell, jag vetetusan. Uppenbarligen är man naiv och tänker att de förmodligen har löst det på bästa sättet.

För ungefär 1,5 år sedan så hade jag och en vän planer på att starta en musiktjänst. Det var bara en idé om hur allt skulle fungera och framförallt hur artister och skivbolag skulle få betalt. En bra ersättningsmodell. Vad som fick oss att ge upp var dels att ersättningsmodellen för artisterna skulle bli för diffus och eftersom att vi båda är musiker var detta det viktigaste om vi skulle starta upp något. Som artist vill man få en viss ersättning. Givetvis fick inviten till Spotify oss att ge upp, ganska fort…

Hursomhelst. Vi kom fram till att man inte kan få ersättning “per lyssning” utan man får se varje användare som en skivköpare. Köper jag ett album betalar jag inte för varje gång jag lyssnar på det, utan en engångssumma. Men problemet är att jag, enligt det “gamla” tänket, kommer att köpa betydligt fler skivor och låtar än jag skulle gjort i den analoga världen. Det gör att det jag som användare pitchar in i tjänsten, med premium eller via reklamintäkter, blir väldigt låg för artisten. Det som man inte sett hos Spotify än är hur man som artists får betalt. Det är uppenbart att skivbolagen ser business i att få avkastning från bolaget Spotify, men de har samtidigt i princip reat ut sina artisters material för att uppnå detta. De har varit smarta. Inget snack om saken.

För att tjänsten ska fungera klockrent rent ekonomiskt måste man avsluta kapitlet skivbolag. Skivbolag har länge varit de som krävt mest och skrikit högst. Skivbolag som fenomen måste få ett slut. Jag tror att i framtiden kommer skivbolag som ensam aktör att vara en förhistorisk företeelse som vi kommer att svårt att förstå varför de ens fanns.

Framtiden är 360-bolag som är en partner till artisterna. Idag är inte skivbolagen en partner, utan en ägare. Artister och skivbolag verkar vara rörande överens om att skivbolagen äger artisten. Allt från upphovsrätt till var och när deras musik distribueras. Så jobbar inte en partner. Partners hjälper varandra och försöker nå bästa resultat. En partner rear inte ut den andre för att själv få avkastning.

Jag gillar inte dolda agendor. Det är det värsta jag vet. Jag hoppas verkligen att alla älskar musik mer än de älskar kortsiktiga investeringsplaner…