born to hula

Läste den här spännande grejen på TechCrunch idag:

Think Before You VoiceMail

Helt klart mitt resonemang också. Jag är så pass ung att jag aldrig ens använt voicemail till någonting viktigt. När jag var ung var det ganska viktigt att en bra låt istället för att tala om att man inte kunde svara. Började lite oskyldigt, men mynnade ut i att man var tvungen att få in den bästa biten av låten precis när det skulle. Man var alltså tvungen att testa lite för att se när man skulle trycka på play när instruktionerna var klara.

När jag når voicemail idag så lägger jag alltid på. Jag har alltid lagt på.

Dessutom hatar jag att lyssna på voicemail. Världens sämsta uppfinning. Det är väl bara att ringa igen om vedebörande inte svarade? Jag hade en kompis, som flyttade till Stockholm och aldrig mer hörde av sig, som alltid talade in riktigt, riktigt långa meddelanden. Han var en sån människa som kunde resonera med sig själv och komma på nya grejor under tiden. Han började med att berätta att vi skulle ses vid sju och slutade med vad vi skulle göra i helgen och hur det gick med hans tjej… Tror det längst var 7 minuter i runda slängar.